Kanske borde man börja vara lite mer nogrann med sitt utseende då man två dagar i rad får frågan:

"Vad har du gjort med håret? Klippt dej, eller vad? Fint!" När man egentligen bara har haft orken/tiden att platta det och ha i lite spray på morgonen.

Min korta karriär som chatterkrönikör på NWT är över.


Det lät väl dramatiskt och fint? Haha. Nej, riktigt så illa är det inte. Jag är helt enkelt för gammal för att skriva där mer, eftersom de helst vill att folk i gymnasiet ska få skriva krönikor där(plus att det från min sida känns fel att skriva om mitt liv i Jönköping när tidningen finns i Värmland, bla.). Och så liten är jag ju inte längre, hehe. Kommer inte ihåg hur många jag skrivit, men tror att de finns på nwt.se ett tag till, bara man söker på mitt namn. Om nu någon skulle vara intresserad.

Tyvärr kunde den f.d chefredaktören skött informationen om ålder och skrivande lite bättre, men jag är ändå riktigt glad över att ha varit med och skrivit. No hard feelings, liksom. Jag har faktiskt blivit publicerad i en av Värmlands största tidningar, vilket gör mig lite stolt. Spelar inte så stor roll att mängder med andra ungdomar också blir det tack vare den här sidan, jag har ändå gjort det. Skrivit om min syn på livet och delat med mig av den. Det är lite bra gjort i min värld, det.

Men nu vet ni som läser i alla fall varför ni inte kommer att se mig i NWT mer. Jag har helt enkelt slutat, inte blivit bordredigerad, eller glömt att skicka in eller så, eller vad det nu kan finnas för anledningar, haha.

Nästan varje dag ser jag människor nere på stan, på bussen eller i skolan som har gamla, hederliga gummistövlar på sig. Alltså gummistövlar, som jag använder i stallet för att hagarna är så leriga att inga andra skor fungerar. Gummistövlar som är så bra för att man kan spola bort leran från dem, utan att få genomblöta fötter. Gummistövlar som egentligen är fruktansvärt fula, men väldigt praktiska i ett stall, lagård eller helt enkelt på landet.

Varför, människor, har ni gummistövlar inne i stan? Vem kom på tanken att göra det modernt? För inte är det snyggt, inte. Jag menar, att ha en välplanerad outfit, med jacka, byxor, tröja, halsduk och allt vad man vill ha och sedan avsluta med fula stövlar av gummi. Nej, jag förstår inte. Det är ju inte direkt så att det är översvämming på våra asfaltgator, eller lera, grus upp över tårna som förstör alla andra skor.

Men, äsch. Jag kanske ska börja mig för majoriteten och ta med mig mina stövlar från stallet imorgon. Helt plötsligt kommer jag ju att bli den mest modemedvetna i stan. Mina gummistövlar som både är knähöga, turkosa och leriga, kanske ska tilläggas.

Var jag ju återigen med i NWT!

Haha, jag som tänkte länka här varje gång jag var med, tror det har hänt 1 gång?

Jaja, här kommer vad som borde vara länk nummer fyra eller fem.

Min krönika - två månader som student

Jag har skrivit på ett tal, på en text om spelberoende, och har fortfarande en massa ord i mitt huvud. Ord som inte riktigt passar in.

Försöker forma om dem till att passa in i en etikinlämning jag ska göra, men det vill sig inte. Inte heller vill de passa in här riktigt. Eller i min bok. Bah, de bara snurrar runt och är irriterande.

Jag ska i alla fall fortsätta gräva ner mig i skolarbeten. Vore ju skönt att vara klar med det mesta så att jag kan slippa det under veckorna lite. Men det är en dröm det som nog aldrig går i uppfyllelse. Bah!

Idag är jag med i NWT, Chattersidan.

Lite nervöst, men mest skoj. Hittills har jag bara fått bra kommentarer, så jag är glad. Tjoo.


Karriären kan börja!

Skrev ju för ett tag sen ett personportätt. Tänkte dela med mig utav det här på bloggen, kanske är det någon som kan tänkas ge mig lite kommentarer på det. Vill ju bli den där stora författaren, så då är det bra med konstruktiv kritik..

"Vårsolen värmer mer än vanligt när jag med raska steg går mot Waynes coffee. Jag ska möta en person som redan innan jag träffat henne har satt sina spår hos mig och nu ska vårt möte äntligen ske. När jag öppnar dörren får jag genast syn på henne, samtidigt som en doft av mat slår emot mig. Mina öron fylls av musik som genast för tankarna till en spanjor med banjo. Hon sitter med ryggen mot fönstret, eftertänksamt betraktande mig med ett litet leende på läpparna. Jag är väntad. De bruna ögonen lyser av skratt och något annat jag inte kan sätta ord på.  Målmedvetenhet, kanske. Jag slår mig ner på stolen mitt emot henne, vår mat kommer och samtidigt som vi tuggar i oss den, så börjar jag ställa mina frågor.

 

Det började för ca två år sedan, när hon och några kompisar gick på bio. Filmen de såg var Twilight, och sedan var hon fast. Idag är hon ett stort fan av både Twilight serien, Vampire Diaries och alla andra vampyrer som kan ses på Internet och tv. På frågan varför hon är så besatt som hon är, så svarar hon med ett skratt

– Alla vampyrer är sexiga, farliga och har en viss mystik över sig. Hela grejen med övernaturlig styrka, snabbhet, hörsel osv är liksom..drömlikt.

Det som slår mig när Angeliqa *efternamn* med sina första, något trevande ord försöker beskriva varför just hon är så intresserad av vampyrer, är att hela hon lever upp. De som sitter bredvid kastar en snabb blick åt hennes håll när hon beskriver en vampyrs alla fördelar, men Angeliqa själv verkar helt oberörd. "

Rubriken är ett citat ur min "bok". Ja, jag vill att den ska ges ut. Men, det finns ju vissa problem på vägen dit. Kanske borde ta tag i det mer seriöst? Har i alla fall lyckats sätta mig ner vid datorn och skriva lite idag. Får passa på nu när det är lov och skitväder!

Igår red jag ponnyn igen, och jag måste säga att jag har en fruktansvärd balans. Det kan inte vara lätt att göra rätt när jag rider som jag gör. hehe. Hon verkade inte alltför missnöjd i alla fall, och jag är ju glad bara över att rida.


Ett framtida omslag, kanske? Nej, skämt åsido, jag är nöjd med bilden, den blev lite cool. Dessutom, tagen med min nya kamera!

Nu ska jag återvända till världen gjord av fantasin, och hoppas att orden kommer lättare än någonsin, så att min bok kan växa sig stor och stark.

Nu är man med i en ny novelltävling, lite nervös är det.

Det är drugsmart.se som anordnar den, första pris är 7000:- . Skulle vara sjukt kul att vinna, och det inte bara för pengarna. Skriva är ju något jag vill leva på, och då är det extra kul med uppskattning. Ska jag kunna leva på det, måste jag sälja. Men annars tycker jag att fler ska anmäla sig, sista dagen är 31 mars, och man ska skriva om ett visst ämne. Bra ämnen är det också!

Just nu skulle jag vilja ha en stooor godispåse, full med socker. Det kan behövas. Jag slutar 15.20, och är redan helt slut i huvudet...

Det var ett tag sen jag skrev nu, men jag har helt enkelt inte haft tid!

Idag var en stor dag för mig. Idag var nämligen dagen, då jag hämtade en viss novellantalogi. Med MIN novell i. En av 14, som fått sina noveller publicerade efter tävling. Och jag kan tala om att jag var yngst, och (tror jag), den enda som inte publicerat något innan. Numera spelar jag i samma liga som bla ordföranden i Selma Lagerlöfs sällskapet och många mer med såna där ovanliga/häftiga/bra jobb. Det är lite coolt, och jag är MYCKET stolt över mig själv.

Ikväll blir det bio med Korre, tror jag. vi funderade på att se This is it, men jag vet inte. Det finns mycket annat värt att se, I guess. Och imorgon hoppas jag på finare väder, för det är tråkigt när regnet bara öser ner.

Haha, jag är duktig, idag fick jag tillbaka mina två artiklar som jag skrivit i textkommunikationen. Mvg, på båda. Me like. Äntligen något som går bra,

Ska dessutom vara med i skolans novelltävling. Inte för att man får bra pris eller ngt sånt, men jag behöver erfarenhet av att skriva inom ett visst ämne, och att sedan få det bedömt. Allt för att bli bättre på att skriva.

Justja! det roliga saken jag berättade om för månader sedan? Jag ska få en novell utgiven, eftersom jag kom bland de 14 bästa i en hyfsat stor tävling av Värmländska litteraturföreningen. Eller ngt sånt, hette de. Ca 100 tävlande var med, jag var en av 14 bästa. Ett steg på den stora vägen, taget.

Steg 2, skriva en riktigt lång sak och sedan skicka in för bedömning. På något sätt.

Skorpionen (23/10 - 21/11)

Dina vänner kan trötta ut dig under veckan. Av någon anledning så kan du dig störa dig på dem ordentligt. Du känner att de bara gör och säger samma saker hela tiden. Detta kan nog vara ett tecken på att ditt humör knappast är på topp och att du behöver vara lite för dig själv, i alla fall under veckans första del.

Möhö, ja, då vet alla varför jag kanske är lite grinig då.

Den filmen( This is England), vet jag inte om jag gillade eller inte. Vi såg den på vår underbart slappa psykologi, men jag vet inte vad jag tycker. Vissa stunder, bra, andra inte. Tänkvärd, javisst, men jag vet fortfarande inte.

Jag vet inte heller om min analys av den är bra, men det är kul att verkligen få till de där meningarna, som bara skriker fjäsk. Haha, jag är en hemsk människa. Det var faktiskt inte meningen att det skulle bli så, men..det blev det.

Haha. Jag är bäst på det här helt enkelt.

Skrattar bäst som skrattar sist, vi får väl se vad jag får för betyg sen..* host*

Justja! Den lilla busponnien jag rider ibland var tydligen frisk nu igen(varit halt), så snart kan jag åka dit och rida igen. Cammie blev lycklig. Dessutom, har jag nästan bestämt mig för att leta upp en annan häst/ponny att bli medryttare på när jag inte rider Pricken längre. När det nu blir, haha.

Sitter just nu och skriver slutet på min längsta novell någonsin. Det känns konstigt, jag har skrivit på den i snart ett år, och snart finns det inget mer att skriva. Men bra också, för det här är stort för mig.

Vet fortfarande inte om jag är sjuk eller inte, i skolan är jag i alla fall. Vi får väl se.

Historia står på schemat strax, men innan dess ska jag nog ta och skriva lite till.

Kort, ointressant, men ett inlägg är det.

Det har börjat nu. Den sista delen av UAI är påbörjad. Det känns så i alla fall. Kanske är den klar snart, kanske blir den något av det längsta jag någonsin skrivit, kanske blir den ännu längre när jag läser igenom den. Kanske kommer den en dag att bli utgiven, med mitt namn på. Det är något jag hoppas på, för lyckan om det hände, det går inte ens att föreställa sig. Men att hålla sin egen bok i handen, veta att människor köper den, känna att man faktiskt är riktigt bra på något.  Det vore en helt obeskrivbar känsla.

Det är därför jag skriver. För att en dag få uppleva den där känslan. Få stå där och känna att något jag skrivit, är så bra det bara kan bli. Det skrivna ordet är mitt sätt att uttrycka mig på.  Läs något jag har skrivit, och förmodligen lär du dej mer om mig än du annars hade gjort. Berättelserna, historierna är olika men i olikheterna finns också likheter. Det är jag som skrivit det, mina åsikter som kommer till liv.