Jag tänker fortsätta tills jag lyckas. Fortsätta tills jag har uppfyllt min dröm, eller fått ett slutgiligt besked på att det aldrig kommer ske. Först när jag ser det svart på vitt att ingen vill veta av det jag skriver, först då ska jag ge upp. Aldrig innan dess, aldrig. Gör jag det, så kan jag lika gärna ge upp nu. Jag har drömt om det här i flera år, vacklat under andra beslut, tvekat, men jag har insett att min dröm om att bli författare återkommer hela tiden. Det är vad jag är gjord att göra. Jag vill skapa en berättelse som fångar människor, får dem att läsa boken tills den är utläst och vilja ha mer, även då boken är slut.  Det är min dröm.

Jag har också insett att jag inte skriver enbart för att jag har en dröm om författaryrket. Eller för att jag vill. Jag skriver för att jag inte mår bra om jag gör det. Jag kan, och jag måste skriva för att få ur mig det där kliande behovet av att se mina tankar och ord på skärmen, som en berättelse.

Jag har två år kvar på TIME, därefter är jag klar med grundskola och gymnasie. Då väntar en avspark mot det liv jag vill ha mest av allt. Jag tänker börja leta redan nu, jag måste veta vart jag vill, så jag har betygen till det. Därför har jag en fråga till de som läser det här. Vet ni om något bra college/universitet eller liknande som har kurser med skrivande?

Har förresten börjat på något nytt, ingen aning om vart det kommer sluta, förutom att det känns bra.
Prologen är kort, men känns så rätt.  Tänkte dela med mig av den till er, snälla, säg  vad ni tycker.

Det verkade som om alla mina handlingar på sistone hade lett fram till det oundvikliga. Slutet. När allt ställdes på sin spets. Jag var inte rädd, jag kände bara ett ursinne växa sig större och större inom mig, trots att jag visste att jag inte kunde vinna. Det spelade ingen roll att slaget var förlorat för min del innan det börjat, ursinnet växte och jag visste att jag skulle kämpa tills den sista blodsdroppen föll.