Kanske är det också för de här tvivlen som jag inte har någon framgångsrik blogg och antagligen aldrig kommer att ha. Viljan att ge ut så mycket av mig själv offentligt, både det djupa och det ytliga, finns helt enkelt inte. Viljan att få uppmärksamhet för vad som i mina ögon är ett helt vanligt liv, finns inte.

Vad tror ni om det som del i en reflektion till ett skolarbete? Haha. För en gångs skull, så känns det som om jag gjort något riktigt, riktigt bra. Bara för det får jag väl U på skiten.