I fredags avslutade jag 36 dagars jobb på raken. Genomtänkt av mig? Nej. Men så blir det ibland. Fick en dunderförkylning och inflammerad handled på köpet, så den här veckan är jag hemma och sjuk. Kan inte fota och det är himla surt när man jobbar som fotograf... ;)

 

23/9 vet jag vad som kommer att hända med lilla, fina Rosalie. Eller, då vet jag i alla fall lite mer. Sen får vi se. Det är så mycket som snurrar runt, samtidigt som alla runt omkring mig kommer med alternativ. Vilket är jättesnällt, men det gör ju inte beslutet lättare egentligen. Just nu får hon gå som sällskap och uppfostrare åt två 1åringar på ett gigantiskt sommarbete. Där de dessutom får en hink med äpplen varje dag av S's pappa. Behöver jag säga att hon trivs?

 

Under tiden rider jag en supersöt 5årig D-ponny. Även om hon inte har kondition och muskler just nu så känns det som om hon kommer vara den där perfekta ponnyn om några år. Hela hästen är genomtrevlig, utan att för den skullen vara mesig, hon testar lite då och då, men ger sig när man säger ifrån och vill göra rätt.

 

Jag har också fått en ny liten kompis, lilla fröken Rut. Stallkatten fick ungar i somras och nu bor en av dem hos mig....blir nog hyfs på den med så småningom! Söt är hon i alla fall.

 

Från 2009:

 

Klassrummet.
Klockan är snart halv ett, måndag.
Datorer.
Aqua spelas på hög volym.

Det är min dag. Ganska bra, eller hur?

 

Från idag: Hittade det här i mitt arkiv. Nästan så man längtar tillbaka till gymnasiet lite..det var tider det, hehe.

 

 

Nej, nu det senaste har jag väl inte haft jättemycket att skriva om. För ungefär tre veckor sedan blev Rosa återigen halt, och vi åkte därför till Husaby(som jag för övrigt varmt kan rekommendera så här långt). Resultatet blev en inflammation i hovleden, något liknande i vänster bog/bicepsmuskel och sex veckors vila till att börja med. Rosa har därefter fått flytta ut till S pappa, eftersom det där finns bättre hagar för en konvalescent. Nu går hon därför i en mindre, grusad hage tillsammans med tre shettisar. Från början bara en, men förra veckan tillkom det två. Hon verkar inte misstycka, snarare lever hon livet. Ingen mer motion än en promenad om dagen, något mer mat än tidigare, och tre småttingar att bossa runt med. Dessutom har hon fått en ny bästa kompis i haggrannen, ett fuxsto. Nu är Metacam-kuren avslutad, promenera får vi göra 20 min åt gången och nu ska vi bara vänta 4 veckor på återbesök....

 

I utbyte mot att Rosa får bo i Hult, så har jag fått hem en annan kompis. Jag får rida, S pappa får en saluponny motionerad, och förhoppningsvis såld. Den som vet någon som vill köpa en fjording kan ju kolla in annonsen: http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=803529.

 

Det finns också andra ponnier att rida i Hult, än så länge har jag bara testat en av dem eftersom han andra gången jag red, bestämde sig för att jag krävde lite väl mycket. Efter en fin bockserie, fick jag tugga grus och har sedan dess haft för ont i ryggen för att våga rida någon annan är Fjordis, som ju måste hållas igång pga försäljning. Nu börjar det dock ge med sig, som tur är!

 

Orkar man inte skriva om sitt liv, så visar man det i bilder. Annars går det mesta utåt sett på sparlåga just nu. Jag tänker mycket just nu, på både det ena och det andra och energin räcker liksom inte riktigt till något mer. Jag har en del att tänka på, så det får vara så, snart lär jag vara back on track igen. Tills dess - njut av mina fantastiska mobilbilder!

 

Tillsammans med våren, fågelkvitter och tussilagos så kommer också min lust att leta nya ridvägar fram igen. På en vecka har jag hittat två nya, som jag gillade, och jag har fler att kolla upp! Det gillar jag...Saknar fortfarande en lite längre skogsväg som går att galoppera på, vi får väl se om jag kan hitta någon sådan någon gång.

Tant Rosa har i annars gjort mig lite fundersam igen, eftersom hon varit svullen i ett framben. Bara det, inget annat, ingen reaktion, ingen direkt värme, ingenting. Nu har det dock varit bra i några dagar, försvunnit lika odramatiskt som det dök upp. Annars har benen blivit mycket finare sedan jag bytte ut en del av höt mot halm - skönt att något funkar som jag vill.

Idag tog vi oss en sväng på banan och vi satte den kortaste, finaste galoppen någonsin. Sist vi tränade fick vi till några riktigt, riktigt bra steg där hela hästen höjdes flera cm i galoppen, riktigt den känslan var det inte idag - men istället gick hon i en halvbra form hela tiden, istället för att gå skit nästan hela tiden och sen få till några riktigt kanonbra steg. Vet inte vilket som är bäst, faktiskt. Nöjd var jag i alla fall, och Rosa med av allt beröm, haha.

Emma fotade mig och Rosa under senaste träningen. Alltid lika roligt att ha! Som tidigare nämnt är jag nöjd med träningen(som nästan alltid), och fick bekräftat att vi är på rätt väg även om det känns segt ibland. Kan ofta tycka att det är svårt att se på bilder att det hänt saker, men dessa tycker jag visar lite av det i allafall.

 

 

 

Jag och Sofie filmade varandra när vi red på banan igår, här är resultatet! Jag ville främst se hur galoppen ser ut för oss, eftersom jag tycker det stått still i utveckling det senaste och jag har inte haft någon vidare bra känsla. Nyttigt å ha film då, för att se om känsla och verklighet överensstämmer eller inte.

 

Idag tränade vi igen, och det var ganska mycket småplock som vi tog itu med idag, detaljer som ska skärpas till som bla mina rörliga händer.. Vi har tjafsat en del det senaste, jag och Rosa, så jag ville se vad som hände vid numera normala krav och om P kunde hjälpa oss igenom det. För varje gång lägger vi till mer och mer galoppjobb också, eftersom P tycker jag börjar få bra koll på skritt och trav, även om vi alltid checkar det först. Hon tyckte inte alls att det stått still sen sist(3-4veckor sen), utan att jag istället har befäst det som var bra sist, och det var idag normalstandard, vilket antaligen är orsaken till tjafset också, det har varit jobbigt för lilla hästen. Sånt blir man glad av att höra!