Ibland längtar man faktiskt tillbaka.

Gud, den där rubriken börjar bli en vana. Jaja.


Nu har jag varit i Italien en vecka, och jag vill inte åka hem. Eller, det är klart att jag vill, men det får gärna dröja lite längre än två veckor. Faktiskt. Jag saknar min lilla häst en del bara. Men om hon var här, och det var lite enklare att prata med folk via internet, ja då vore allt perfekt.

9-13 varje dag, ungefär, så är jag på mitt jobb. Jag skrattar, leker i photoshop, försöker lära mig italienska och skrattar lite till. Det är mest det jag orkar göra, när mina italienska kollegor försöker prata engelska eller när jag försöker prata italienska. Det blir mycket roligt. Fast jag är imponerad över deras engelska. Den är mycket bättre än jag trodde den skulle vara.

Jag fotar, och fotar, och fotar. Känns det som. Men jag får liksom aldrig plats med allt på bilder. En vecka, 2000 bilder, tror jag att det blivit ungefär. Inte mer, men kanske något mindre. Haha.

I söndags var vi till San Marino. Ett annat land, fakstikt. Det tog någon minut innan min förvirrade hjärna förstod det. Jag är väldigt allmänt förivrrad här nere, mer än vanligt. Beror nog på att hjärnan försöker med 4 språk samtidigt för att förstå. Kan vi hoppas i alla fall.

Random, halvful bild från San Marino. Andra bilder en annan dag!