Mumrik

Marcus, en gammal lektionshäst på min gamla ridskola i Värmland. Enligt uppgift ska han ha fått kolik i helgen och inte gått att rädda. Fruktansvärt sorligt, en riktig trotjänare detta som jag ridit en hel del. Bild lånad från Kils Rf's hemsida.

Kan inte låta bli att längta tillbaka till sommaren när det först igår blåste storm ute och idag är det bra mycket kallare i luften än på några veckor. Undrar hur mycket värre det kommer att bli i vinter?

 

Livet har hittat sitt nya sätt att vara vanligt på. Jag har inte bestämt mig för om det är jättepositivt eller bara helt ok.  Ibland känns det perfekt, ibland inte.

Allt är nytt, men ändå inte. Vanor har börjat bildas, men jag vet inte om jag gillar alla av dem. Något saknas, men jag har inte riktigt funderat ut vad än.

 

Kontraktet är skrivet. Snart händer det som kommer göra mig till en av världens gladaste personer. Låter lite överdrivet, men så sant det är.

Lov!

Började lovet med att fira påsk i underbaraste stugan. Haha, det var skoj. Mat, godis, promenader och lite mer mat. Och massor av roliga släktingar, förstås.

Hem, träffar L som är hemma under sitt lov. Rider, visar Italienbilder och skrattar. Det var lite min dag igår.

Idag: Träffar underbaraste Titti. Pratar, äter och skrattar.

Jag inser att jag de senaste dagarna i princip inte har gjort annat än ätit. Men jag har faktiskt motionerat också! Påsk och jul är ju såna där helger när man mest äter och gör ingenting. Men det gillar jag. Haha!

Imorrn åker jag. Första etappen mot Italien. På måndag så flyger vi. Haha, ska bli sååå kul.


Idag åkte jag upp och myste med pållen för sista gången på 3 veckor. Inte för att hon vet det, men ändå. Det var strålande sol och flera plusgrader. Perfekt för en lång, härlig ridtur. Jag var glad, hästen var ännu gladare, vilket gjorde att vi hade jättekul. Jag har nog aldrig galopperat så fort, på en häst som inte varit rädd.  Visst önskar jag att stoppsträckan kanske var lite kortare, men fy så kul det är med fart. Jag vet inte vem som var mest nöjd med turen, jag eller hästen. Jag för att det gick fort, hon för att hon fick springa. Det här kommer jag leva på när jag sitter i en lägenhet i Italien och längtar hem. Dessutom har I-M lovat att hon och Rosa kommer finnas i min ficka hela tiden. Känns tryggt.

Haha, jag kommer inte kunna sova inatt. Undrar om jag glömt packa något?

 

Ibland fylls jag av en sån fruktansvärt stor känsla av inspiration. Jag bara vill, vill, vill göra en massa saker. Problemt är att jag inte riktigt vet vad jag vill göra. I vanliga fall brukar jag skriva på min bok, men just nu funkar inte det. Jag har en massa ofärdiga ideer i huvudet, som jag vill använda!

Jag gillar känslan av att ha en massa inspiration. Glad. Sprallig. Kreativ. Allt går. Och man vill göra det nu, utan att vänta.  Och självklart är hästen den mest solklara inspirationskälla som finns. För hon lever alltid livet, på sitt speciella sätt. Alltid lika glad och nöjd med hur livet går. Alltid redo för nya saker, ibland med lite tvekan, men ändå alltid med på saker och ting. Det gör mig så glad. Och jag blir likadan.

 

Sjuk. Blä. Fast hellre nu än om en vecka när jag är i Italien.


Fick igår höra att en på pappas jobb trodde jag var en riktig, proffisionell fotograf. Det var riktigt roligt. Jag menar, jag har inte ens någon monsterutrustning utan bara en ganska enkel(älskad, men enkel) systemkamera med standardobjektiv. Det gjorde min dag faktiskt att höra det. Och ger mig inspiration inför framtiden.

En av bilderna jag fick beröm för. Tjoho!

Åh, det var så bra. Ola Salo är rätt bra på det där med livesaker. Och resten av folket så klart. Haha. Gud, vad jag är glad att vi gick dit. Jag kan visserligen inte titlarna på många låtar (dåliga minnet igen) men texterna, dom kan jag. Haha.

 

Även om hon inte är min, haha.

Gick upp kl 05.00, åkte hemifrån 06.00 och kom hem typ 19.00. En hel dag med rally, alltså. Men kul var det och fina bilder blev det!

När man bara vill ta en paus så är en söt häst det bästa botemedlet. För mig, i alla fall. Jag tror aldrig folk kommer fatta vad glad jag är att jag har en Rosa(fetmablobb enl L) att åka upp till. För det går inte att beskriva med ord.

Idag fyller jag år, tjoho!

Haha, jag och Angeliqa gör upp planer!


Vi kommer dö rika, sjukt lyckliga och helt otroligt kända. Dessutom kommer vi vara oförskämt nöjda med oss själva och vår insats.

Den som vet vad vi tänker hitta på, den blir jag imponerad av!