Igår fick Rosalie en lugn tur barbacka ute i skogen. Bara ut och sträcka på benen lite efter att ha åkt drygt 25 mil, liksom. Det verkade hon rätt nöjd med så det var nog ganska lagom.

S hade oturen att ha blivit sjuk igen, så jag fick rida Sodi om jag ville. Vilket jag gjorde, såklart. Märktes att det var ett tag sen sist, för jag hade svårt att hänga med i både trav och galopp. Han kunde springa på lite som han ville och jag kände mig mest som en vante på vift. Efter ett tag hade jag lite mer ordning på mig själv och hästen fick det lite jobbigare. Till slut var vi rätt svettiga båda två och eftersom han skötte sig bra då fick det räcka. Kanske inte det längsta dressyrpass jag ridit, men det dög bra åt mig och hästen verkade nöjd.

Märks så väl att jag är van Rosa, för henne blir jag knappt trött av att rida, men jag får rida bra mycket mer och blir betydligt tröttare, bara för att Sodi ska gå "hyfsat". Men det är väl det som gör att jag tycker det är roligt, antar jag. Lite utmaning här i livet och inte bara "samma gamla häst".