Ibland är det roligt att åka buss och då ökar jag hela tiden på min samling med intressanta busshistorier. Mest är det väldigt tråkigt att åka buss varje dag. Det är väl tur att jag gillar det jag åker till, annars hade jag nog aldrig orkat med det.

För några veckor sedan var det extra roligt att åka buss. Trött som jag var satt jag på stadsbussen och bara väntade på att äntligen få komma hem. Det här var en av de första gångerna jag åkte buss på kvällen igen efter att ha bott i Perstorp, så det var lite extra jobbigt. Precis när bussen stänger dörrarna och lättar på bromsen( jag tänker Äntligen!) så skriker någon med äkta panik i rösten. "STANNA! STANNA BUSSEN! VI VILL GÅ AV!" Rösten får snabbt uppbackning av röst nummer två, som upprepar dessa ord. Inte bara en gång, utan flera.

Busschauffören, däremot. Han förblir sig själv. Med lugn röst ropar han halvhögt bakåt i bussen. "Bara lugn. Var inte rädda. Jag ska bara åka fram en bit innan jag stannar igen. Var inte rädda." En liten paus. "Var inte rädda, nu får ni gå av."

När bussen väl stannade igen, försvann de stackars människorna så fort de bara kunde och jag log lite för mig själv. Ibland är det roligt att åka buss.