Igår fick jag äntligen träffa den lilla hästen igen. Till min stora lycka var hon ridbar efter att ha haft en hovböld under tiden jag varit borta. Eller, sedan jag flyttade. Och hon var så glad, så glad. Och jag med.

Tanten gick i form utan att jag tog i henne överhuvudtaget, i både skritt och trav de få gångerna jag kortade tyglarna och red lite seriöst. Mest skrittade jag på långa tyglar och bara tog en paus från allt. Dessutom har ju hästen vila nu egentligen, och då är det mysturer som gäller. Men åh, vad fin hon kändes ändå!

Lycklig, ja.