Ibland träffar man människor en kort sekund som förvånar en lite och gör att man ler i efterhand och tänker att det ändå finns hopp om mänskligheten. En sådan människa träffade jag idag.

Min gamla, hederliga cykel med lite rostfläckar och borttappad färg här och där fick i dag befinna sig i händelsernas centrum. Med ett brett leende upplyste en kvinna mig om att "En sån cykel hade min farmor, det är bra cyklar det. Vad roligt att du har en!"  Vi lyckades ta av åt samma håll vid övergångstället och hon berättade vidare att DBS, som märket på min cykel är, betyder "Den bästa cykeln." Lite förvånad, lite glad såg jag henne sedan försvinna.


Men det är klart att jag måste ha den bästa cykeln, något annat går ju inte, när jag är bäst.