Ibland slår det mig att jag och lilla Rosa har utvecklats väldigt mycket ganska så fort nu i sommar.  Vi har ju "lärt" oss att gå i form i skritt och trav, samlat ihop galoppen från fullt ös-medvetslös till något mer hanterbart, samtidigt förstärkt galoppfattningarna så att det numera är riktiga fattningar, lärt oss framdelsvändningar, skänkelvikningar och ibland en sluta här och där.

Det är en ganska imponerande lista tycker jag, med tanke på att jag halva sommaren inte kunnat rida ordentligt på grund av min skadade fot och Rosa är en gammal travare med många egna ideer om hur saker ska gå till. Jag blir lite stolt, och väldigt glad över att L har hjälpt till så mycket. För det är ju bara hon som kommit med råd här och var, ingen tränare har det blivit på grund av min fot. Ingen ide att rida dressyrlektioner om jag måste avbryta mitt i för att jag får ont. Enligt mig i alla fall. Men se så bra det har gått ändå.