Idag gjorde jag en fin sak. Dörren från vårt klassrum är ofta blockerad av andra elever. Idag skulle jag gå ut, råkar gå in i en stackars människa och utbrister glatt "sorry!".

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt huvudmeningen i den kortfattade historian. Jag har varit hemma i drygt en vecka, och har lättare för att prata engelska än svenska när det händer saker snabbt som kräver en reaktion. Engelskan sitter i ganska bra fortfarande, uppenbarligen. Och det är ju bra, på sitt sätt. Synd bara att folk nog tycker att jag är lite konstig om jag pratar det istället för svenska i Sverige. Jaja, kul var det i alla fall. Haha.