Besvikelse. Ja, det är nog det som är mest framträdande när jag läst den här boken. Innan jag hade läst halva boken, hade jag listat ut vem mördaren var, och då fortsatte jag läsa bara för att kunna säga "Ha, vad var det jag sa?" samtidigt som jag hoppades att jag skulle ha fel. För det finns inget jag ogillar så mycket som förutsägbara böcker. Ändå var det ett bra språk, det som drog ner boken var att handlingen var för dåligt utformad. Tror att boken hade tjänat på att vara längre, så att man kunnat breda ut handlingen lite mer.

 

Baksidan säger ungefär såhär: Ett människoben hittas och kriminalkommissarien H. Nelson misstänker att det är skelettet efter Lucy, en flicka som försvann för 10 år sedan.  Han ber arkeologen Ruth om hjälp. Mot sin vilja finner sig Ruth indragen i mysteriet med kroppen som begravts i den sanka marken i hennes hemtrakt. Ännu en flicka försvinner och läget blir mer och mer desperat. Ruth upptäcker även att hon själv svävar i fara..

Baksidan låter hoppfull,om en bra bok. Men, jag kan inte tycka det. Bätter lycka nästa gång, Elly Griffiths.