Jag tror att jag har en väldigt positiv inverkan på min kära lilla häst. Hon står med öronen framåt och lyser av glädje innan jag rider, efteråt nästan sover hon när jag borstar, skitnöjd med tillvaron. Hela ridturerna är hon pigg, glad och vill göra saker. Och idag var jag så rolig att det inte gick att stå still i hagen. Nej, vi var tvungna att rejsa, fram och tillbaka i typ en kvart.

Dålig kondition som hon har, så var hästen till slut helt svettig och trött så att L's pappa fick ta henne. Liten(häst i hagen, ja) vaktar rätt bra på de andra och när hon är som värst kan jag inte säga till henne på skarpen. För mycket respekt, man ska ha respekt för henne, men till en viss nivå. Min nivå är för hög. Men i alla fall. Sen var tanten jätteglad, trött, svettig. Och jag hade inte ens ridit än. Envis, så var hon pigg igen när jag väl red iväg. Hon är sååå söt! Haha.

Det är jätteläskigt att gå ensam, verkligen jättefarligt. Trots att det inte finns något alls att titta på. Och styltor fick vi också. Men det var en väldigt mysig tur. Med tanten är jag inte skeptisk till att rida själv ute, vilket är ett enormt steg framåt. För mig.