Lexx är rolig att fota, Rosa står bara där och ser sur ut oftast, som om det är det enda hon kan. Men Lexx kan lite mer än det. Så han får rätt ofta agera modell när jag vill leka lite. Speciellt roligt är det när han tycker det knäpper lite konstigt om tråden pga strömmen, då far öronen lite hit och dit.

 

Jag och Rosa har tagit som vana att gå på gräsätarpromenader de dagar hon vilar. Tror det är då hon är som lyckligast, om man ska gå efter hastigheten som hon dyker efter gräset, alltså. Svårt att fota henne bara, för det är fullt fokus på de där gröna stråna, haha. Men det är lite mysigt ändå och det känns lite bra att hon får vänja sig lite vid gräset innan de släpps i sommarhagarna.

 

Såhär ser det ut för det mesta just nu, när jag, Che och Le Jeaniqué ses i skolan och skriver uppsats. Framåt går det, i alla fall. Den här veckan är det fullt fokus på det här.  Deadline på fredag!

 

Jag vet inte jag, om det är sådan skillnad från oktober till maj. Har ändå tyckt att hon fått lite mer muskler på sistone när jag borstat och så, men det kanske är önsketänk, haha. Är ju tyvärr inte de bästa bilderna heller, varken i kvalité eller uppställning eller något alls, om man säger så. Älskar dock hur otroligt uttråkad Rosa ser ut på bild 1 och 3.

I onsdags var jag på mitt livs första arbetsintervju! Det var väl på tiden, kanske, hehe. Jag tyckte väl inte att det gick sådär jättebra, men det gick vägen till intervju nummer två iaf. Sen ringde de senare idag och sa att jag inte fått jobbet, vilket kanske var lite tråkigt, men det känns väl lite otroligt om jag ska få första bästa jobb bara sådär.


Mest irriterande var att jag missade träning nummer två för Pia pga dagens intervju, nu när jag inte fick jobbet heller. Men det är väl sånt man får ta, livet är hårt. Rosa och jag lattjade i skogen nu på eftermiddagen/kvällen istället och träffade på vår första älg sedan vi flyttade hit. Som tur var tyckte den inte om oss det minsta utan försvann lika fort som vi såg den.

Heeela helgen ska det pluggas, pluggas och pluggas. Typ. B-Uppsatsen ska lämnas in på fredag nästa vecka..Sen är det slut med första året på högskolan, vilket känns lite sjukt.

Ganska fin är hon, allt, lilla Rosis.

 

Häromdagen blev jag ganska arg. För någon hade varit och skruvat på min cykel. Styret såg ganska så galet ut. Snabbfixat, som tur var. Men jag förstååår inte hur någon kan tycka det är värt att lägga tid och energi på att skruva loss en mutter, ändra styret och sen skruva fast muttern igen, på någon annans cykel. Den som kan förklara det för mig, blir jag imponerad av.

Bara för att det är roligare med en ny bild än en gammal.

 

Igår hoppade jag och Rosa! Och det gick faktiskt helt okej, till och med. Rosa kan det här med att hoppa, det är bara jag som i princip har glömt hur man gör. Och tänker mer på höjden på hindret, än på att rida ordentligt. Men det gick bra och vi lyckades hoppa i galopp flera gånger, trots att jag trodde att det aldrig skulle gå. Lätt sur på mig själv för att jag tycker det är såpass läskigt som jag faktiskt tycker att det är. Men det var nog i alla fall 70 vi hoppade, så jag är lite stolt.

 

S fick vara med och hjälpa mig, dels för att tvinga mig att hoppa högre än 40 centimeters kryss, men också så att jag visste att jag gjorde rätt/vad jag skulle göra annorlunda.

 

Idag fick kraken vila, hon var inte riktigt sig själv när jag red fram igår, även om hon tog igen det en aning när hon fick galoppera lite mer. Tog inte 100 timmar i stallet för en gångs skull, eftersom jag bara var dit och fixade allt innan jag åkte igen i princip. Det var lite coolt, annars brukar jag ju alltid lyckas vara där hur länge som helst, oavsett om jag rider eller inte.

 

 

Det finns så mycket böcker i min lägenhet nu, att jag blir alldeles snurrig. Och fler ska det bli. Che, Le Jeaniqu'e och jag gör framsteg i vår B-uppsats, men det är helt sjukt vad många böcker jag lånat(ar) från både stadsbibliotek och högskolebibliotek för att hitta all fakta/teori vi behöver. Snart kommer man väl inte in här pga alla böcker.

Jag har så dålig koll på vad jag gör med Rosa nuförtiden. Det mesta sker lite planlöst, har jag märkt.

Kan inte sluta gilla den här bilden. Förstår inte varför.

Än så länge är det fortfarande vääldigt ovant, men sjukt gött att inte behöva åka ut varje dag. Det kliar lite i fingrarna och känns som om jag glömt något varje dag A har henne bara, haha. Litar såklart på henne, men det känns lite konstigt. Ironin i det hela är ju att jag fortfarande åker ut fler dagar/veckan än jag gjorde förra året när vi var hemma i Värmland.


Tror nog att det är lite den ovanan som gör det lite planlöst, men får försöka ta tag i det kanske. Eftersom resten av gänget i stallet är med på träningarna, så återkommer i alla fall det regelbundet. Ska försöka ta tag i lite hoppning också, hehe.


Igår var Rosa lätt hysterisk. Vila dagen innan och sedan ut på tur på roliga vägar. Det var framben och huvud lite överallt, en häst som var döv för skänklar/tyglar och den där travartraven(istället för galopp)..Men det var lite roligt ändå. Öronen är rätt fram och det märks att hon har ganska roligt. Och så länge vi inte kommer hem till stallet i fullt sken, så är lite bus okej(och roligt, hehe).

Det är mycket på gång nu, skulle man kunna säga. Fast då skulle jag väl ljuga lite.  Fast det jag har att göra, tar ganska mycket tid. Som den här B-uppsatsen vi ska skriva. Man(iaf jag) funderade lite på hur det skulle ta oss fem veckor att knåpa ihop drygt 25 sidor. Nu har vi börjat med det, och det är inte bara att skriva de där sidorna. Nej, det ska hittas litteratur, teorier läsas in, göras fältundersökningar, sammanställa det vi hittar, analysera det vi hittat och SEN kan vi skriva ihop de där 25 sidorna. Tanken är väl att vi ska skriva lite på allt under tiden, vilket vi nog gör också, men vi kan ju inte skriva klart det till 100% innan vi gjort allt ovanstående.


Det är nog inte själva görandet som tar tid och energi, utan allt tankearbete. Det går inte många timmar på en dag utan att jag tänker på allt som ska göras med det här. Lite roligt är det ändå emellanåt, och ganska intressant. Men det ska bli riktigt skönt när vi är klara...

Idag var första träningen för Pia Blom uppe i stallet. Om jag fattat rätt är väl tanken att hon ska komma upp med jämna mellanrum också får alla som vill vara med och träna. Kul att träna var det i alla fall och det gick helt okej. Rosa tröttnade efter ett tag och ville inte riktigt vara med, men hon lyssnade ändå och gjorde sitt bästa tills jag avslutade. Skritten funkade riktigt bra, traven nästan lika bra och vi galopperade litegrann i båda varv. Mest fokus på takt och för min del händer, sittben och hälar. Typ. Nyttigt, för det är sådana saker som man inte tänker på i skogen.

Det som stör mig lite är att hon(ser man på bilder) nästan alltid gapar. Vet inte vad jag kan göra åt det heller. Eller om det bara är att låta det vara och låta Rosa fundera ut det själv. För det är ju bättre nu än det varit.

Insåg när vi red att det här måste vara första gången jag rider seriöst med andra på ridbanan sedan jag slutade på ridskolan. Men det gick bra det med. Inga krockar eller arga miner(vad jag märkte), haha. Det var lite roligt också att se de andra rida, höra vad Pia sa till dem osv. Det lär man sig också på.

Rosa har fått slippa sadeln de två senaste dagarna, vilket jag tror hon har gillat. Inga sura miner inne i stallet, i alla fall!

Sist jag red barbacka var det kaos med balansen, men de här gångerna har det funkar hur bra som helst. Knäppt. Kanske har att göra med att Rosa skött sig riktigt bra och igår slog det mig att det till och med var en ganska skön trav att rida barbacka på. Haha.

När Rosa vilade sist passade jag på att ta en tur med Heidi. Finns inget roligare än att se hur hela hästen lyser upp när man kommer med sadeln, för att inte prata om när man hoppat upp. Det är så hysteriskt roligt att komma ut på tur att man knappt orkar skritta. Öronen är rätt fram, huvudet upp och man har knappt tid att titta på saker runt omkring.  Sen vänder man hemåt och istället har man världens suraste och tråkigaste häst. Kontrasten får mig alltid att skratta lite.