Idag var jag lite mindre trött och solen sken, så jag bestämde mig för att det fick bli en ordentlig tur idag istället. Red iväg lite planlöst och hamnade borta vid långrundan. Hade egentligen tänkt rida hela vägen runt, men Rosa var i sitt esse eftersom det blåste och jag bestämde mig för att vända efter den långa, härliga raksträckan som vi båda ääälskar att vara på, haha. Lagom till den vägen hade Rosa vaknat till liv och var rädd för allt och inget, tom bilar..men jag bestämde mig för att testa galopp i alla fall eftersom hon brukar bli mer fokuserad på framåt än åt sidorna då.
Och vilken bra ide det var! Hon bockade inte överdrivet stort i fattningen utan använde energin till att gå över i galopp och hela tiden som vi galopperade lyssnade hon tillbaka och väntade på mig, trots att hela hästen darrade av önskan att springa jättefort. Vi galopperade inte långt, utan tog trav större delen bortåt innan jag vände och tog en lite längre galopp tillbaka. Fattningen var lite bättre den här gången och farten lite högre, men ändå fanns det ett lugn i det som inte brukar finnas. Kanske går det åt rätt håll, ändå?
0