Jag och Emma fotade varann häromdagen, när vi galoppade ute på åkrarna. Vi fastnade på bild alla fyra, och bra blev det med. Här är tre av dem, som jag hittade lite snabbt när jag bläddrat igenom allihop..

 

 

För nästan en vecka sedan var det dags att skutta lite för både mig och Rosa. Däremot gjorde vi det inte tillsammans den här gången. Emma fick hoppa Rosa, och jag lånade hennes Nicke. Den främsta anledning till det här är väl att vi båda ska få bli lite säkrare i hoppningen, Rosa med en mer van ryttare på ryggen, jag på en mer van häst.

 

Rosa var riktigt taggad och hoppade för kung och fosterland. Hindren för henne låg på max 50/60, men hon hoppade ganska mycket högre. Hon passade även på att studsa, bocka och springa med Emma, det var ren och skär lycka. Trots detta, så tyckte jag det gick riktigt bra, Rosa har ganska bra koll på benen numera..

 

För mig och Nicke gick det också bra. Nicke är lite lugnare och säkrare och hoppar det han behöver, inte mer, än Rosa. Gick faktiskt såpass bra att jag satte mitt personliga höjdrekord, 90cm! Småskit för Nicke, stort för mig. Och det bästa av allt? Jag tyckte inte det var läskigt. Riktigt roligt att få hoppa en annan pålle också och få känna på skillnaden.
Vi hoppade 5.5an, vilket är en väldigt bra övning i min värld, speciellt om man som jag gärna tvekar lite. Roligt med att det kändes som om jag hade lite bättre koll på Nicke på marken med än sist, tycker aldrig det är lätt att rida nya hästar men det går bättre och bättre.

 

Om länken funkar, finns det en film där till och med...

 

Sophia fotade lite på förra träningen, och här är de bilderna! Suddiga, ja. Men det syns vilka vi är i alla fall. Det roliga(eller tråkiga) är att både min sits och hästens form etc är riktig dålig på bilderna, mot känslan under hela passet som var riktigt bra. Synd att det inte syns, men så är det. Får be någon filma någon träning..

 

Igår fick jag testa på att rida den store gula hästen i stallet, Nicke. Han är bra mycket större än Rosa, men kändes inte så jättestor när man väl satt på - däremot kändes det som om jag hade tre meter häst extra framför och bakom mig än i vanliga fall. Den känslan försvann dock när jag ridit en stund och Nicke var riktigt trevlig att rida.  Det gick väl kanske inte superbra, men kändes inte heller skit, hehe. Nicke såg i alla fall rätt nöjd ut när han fick gå runt med mig på banan en stund.  Jag har ju nästan alltid haft problem med att fatta galopp på andras hästar, det vill sig helt enkelt inte, men med Nicke gick det fint, så det var en bonus. Nickes matte Emma fick rida Rosa under tiden, och det såg fint ut. Rosa skötte sig bra, och det var kul att höra att hon var mjukare och känsligare än E förväntat sig.

 

 

Idag fick Rosalie en efterlängtad barbackatur, tror vi båda har tyckt det var länge sen. Kraken kändes för en gångsskull genomriden och fin(resultatet av träning antagligen) och jag kunde mest sitta och följa med, när hon gick på lugnt, fint och balanserat av sig självt nästan. Fick sällskap i regnet till och med, så det var trevligt.

 

Innan Rosis fick sin tur passade jag på att göra gammelhästen i stallet lycklig också. Heidi har inte blivit riden på nästan ett år vad jag vet pga fölning, men hon var bara glad över att få komma ut på en liten skrittrunda. Passar perfekt att följa med som unghästsällskap för henne, så det ska vi göra fler gånger. Finns inget roligare än att se hur glad hon blir av att få komma ut och bli riden.

 Heidi

Jääättegammal bild på Nicke från när han bodde hos oss förra gången.

Och en lika gammal bild på världens finaste häst.

 

Idag hade vi årets första träning, jag och Rosis. Och det gick riktigt bra. Som jag sa till P, har jag tappat känslan helt i galoppen det senaste och jag tycker det är svårt att veta om jag ska ha mer "tryck" i henne eller inte i skritt/trav mot vad jag har. Så framförallt blev det mycket repetition idag och vi båda fick oss en ordentlig genomkörare.

Men, jag har fått en mycket bättre känsla för när och hur jag behöver korrigera takt, tempo och form och Rosa har börjat gå mer mellan hjälperna automatiskt - framsteg!

På slutet var det jobbigt åt kraken, då började vi slänga med huvudet, köra ut tungan och lattja allmänt för att slippa undan. Men vad fin hon var då hon koncentrerade sig istället!

 

Imorgon är det inlämning av C-uppsats som gäller. Så just nu sitter jag och skriver och skriver och försöker se om det finns något mer som måste ändras innan dess. Det brukar aldrig vara bra att det känns säkert, så jag är lite nervös för det här, för det känns som om vi är bra med, för en gångs skull. Det brukar vara en falsk känsla, men vi får väl se.

 

Efter det väntar opponering, finslip och examination. Så det får väl sägas att mitt liv är ganska enkelspårigt just nu. Men så får det vara ibland, roligare tider väntar får man väl hoppas.