Idag påbörjade man sista veckan på sommarjobbet. Det är en riktigt bra känsla, eftersom jag snart kan sova hur länge som helst på morgonen. Så länge jag nu orkar sova i denna värme. Men jag bara anar att den tar slut precis lagom till att mitt "riktiga" sommarlov börjar.  Jag är väldigt glad att jag haft mitt jobb i början på sommaren, jag tror inte jag hade klarat att först ha sommarlov, utan att behöva tänka på tider eller något och sedan mitt i den friheten, så ska jag börja gå upp tidigt igen och åka iväg för att passa massa barn. Nej, jag är glad att jag har mitt jobb nu och inte senare.

Fotbollen igår blev bra, som jag hoppades. Inte så bra som jag hade velat haft det, Brasilien spelade inte bra fotboll i första halvlek, men jag blev glad ändå eftersom USA ledde med 2-0 efter 45 min. Det skulle ha varit så enormt roligt om de vunnit matchen, men eftersom Brasilien gjorde 2-1 i första anfallet efter halvlek, insåg jag att det nog inte var så troligt. Men jag älskar att USA spelar med hjärtat, lagandan de har. De har inget att förlora, de hade gått längre än någon trodde och så gör de en sån bra match. Det var lite lycka för mig att se. Sedan blev det lite bra brasiliansk fotboll i andra halvlek också och det är aldrig fel. Nu är dock min fotbollstittarkarriär över för den här gången. Confederations cup och U21 EM är slut, och jag struntar faktiskt fullständigt i Allsvenskan. Om det nu ens heter så?

Jag saknar min Angeliqa, men hon kommer hem ikväll. Tur för henne det, för jag behöver min "favoritkritiker."

Ett andetag för den jag ville bli och trodde att jag kunde bli Ett andra andetag för den jag trodde att jag var och ville fortsätta vara Ett tredje andetag för den jag är nu och vill fortsätta vara

Nu, när det är dags att visa att vi står för vad vi sa Så står du bara där, med ledsna ögon och bara tittar Tittar och betraktar när jag kämpar för mitt liv Tillslut blir det som vi sa, det blir döden som skiljer oss åt För jag orkar inte kämpa när den jag älskar har gett upp

Några exempel på vad jag skrivit. Oftast skriver jag noveller, men sånt här dyker också upp. Självklart är det förbjudet att använda det jag skriver utan att fråga mig om tillstånd.

Efter ännu en dag stående på ridbanan som funktionär under en stekande sol så är jag helt slut. Det finns inga krafter kvar att göra speciellt mycket med. Tur för mig då att jag kan ha en lugn och skön kväll. Men det var skoj att vara där, många fina ponnies och ja, lika bra som igår. Bilder och resultat mm, om det finns intresserade läsare, hittas på Krfs hemsida, inom snar framtid.

Efter att ha kommit hem och tagit det lungt en stund, grillade jag och familjen. Mycket uppskattat från min sida, det är nog något av det godaste som finns.

Fotboll blir det idag också. Aldrig är jag så fotbollsintresserad som under sommaren, då sitter jag och tittar på alla matcher jag kan, om det är tex EM, VM eller liknande. Idag är det finalen i Confederations cup som står på schemat. USA mot Brasilien. Det skulle vara så enormt skoj om USA gör en riktigt, riktigt bra match och skrällvinner mot Brasilien. Jag tror inte det kommer hända, men å andra sidan trodde jag inte att de skulle vinna över Spanien heller. Så vem vet? Jag hoppas i alla fall att det blir en bra match, med många vackra mål.

Igår kväll var jag på bio med tre underbara människor. Vi såg The proposal, och jag skrattade så jag grät. Nu ska jag ju säga två saker innan folk säger att filmen inte alls är rolig;
1. Jag har lätt för att gråta när jag skrattar
2. Jag har sjukt dålig humor.

Men filmen var faktiskt bra. Kanske inte lika bra som Änglar och Demoner som jag såg sist, men den funkar, helt klart. En del skämt var uppenbara, ja, och hur den skulle sluta/vad som skulle hända, men det gjorde inget. Det är en sån där film som man ska se på när man vill se en bra film som inte tvingar en att sitta klarvaken varenda sekund för att hänga med. En regnig sommardagsfilm. Sandra Bullock och Ryan Reynolds var dock klockrena i sina roller. Ta bara Ryans oförstående min när hans chef gör något oväntat. Obetalbar.


27/6 innebär också att Kilsmeetinget gick av stapeln. Förra året var jag på Malta vid den här tiden, men iår ska jag vara med och vara funktionär båda dagarna. Idag var en mycket trevlig dag, med sol, trevliga människor och vackra hästar att titta på. Jag är lite stolt att jag inte har huvudvärk efter att ha stått ute i sol utan skugga från kl 9 på morgonen till halv fem på eftermiddagen. Det är ett tecken på att jag gjort något bra, något som alla tjatar om. Druckit vatten!  Och det lönade sig. Ingen huvudvärk här inte och efter att ha kollat klart på alla duktiga småponnyryttare och byggt om banan inför imorgon så åkte jag vidare till en moster där resten av familjen hjälpte till att köra in hö, samtidigt som jag läste ut en riktigt bra bok.

Imorgon blir det mer sol och hästar för min del, vi har i alla fall tur med vädret.

Det som slagit mig mest under tiden som jag jobbat på dagiset som är mitt sommarjobb, är att barn är så utan problem. Deras största problem är oftast att någon annan tar en leksak eller får göra något som inte någon annan fått. Och framförallt, de ser så enkelt på saker och ting. Jag vill vara liten igen, utan bekymmer och utan alla dessa åsikter runt omkring som ställer till det. Enkelt är bra.

Nu finns det väl fördelar med att vara lite äldre också, men det skulle ändå vara en rätt skön känsla att vara fri från ansvar och lita på alla andra, om så bara för en dag. Ta en paus från allt ett litet tag.

Dagens mest underbara kommentar var nog den nedan, som kom efter att jag kommenterade något någon gjorde:
Jag : Ingen reaktion..
Barn: Nej! Det är ingen ko, utan en häst!

Min enkla humor slår till igen, men erkänn att den var bra.



Bästa låten idag är Cut me Mick med Yellowcard, den gör mig glad.

Så var det det där med att vara aktiv då. Men jag klarar det helt enkelt inte just nu. Det är för underbart ute, man vill bara hoppa, springa och vara allmänt glad när man ser solen som skiner och hur mycket sommar det är ute.  Då får datorn och bloggen lida. Inte för att det är någon skillnad för de ensamma själar som läser min blogg kanske. Men ändå. På något sätt ska man väl försöka lyckas med.



Jag har fått en ny kick när det gäller min dröm om att få vara den där författaren alla vill läsa. Det kom så klart, att jag verkligen, verkligen vill. Kanske en av de svåraste vägarna att gå står framför mig, för om jag väljer den så kommer jag bli så enormt beroende av vad andra tycker om det jag gör. För om ingen tycker om det jag skriver, så kommer ju ingen att läsa det. Och människor måste vilja läsa för att vilja köpa. Köper ingen, får jag inte fullfölja min dröm. Så låter de negativa tankarna, samtidigt så vet jag, att jag kan. Jag kan skriva de där orden som fångar en läsare, får en läsare att bara vilja veta mer och mer. Jag tänker fortsätta kämpa för att lyckas med det, jag ska välja min väg även om det kan tyckas onödigt svår. För om jag lyckas, så kommer jag bli lyckligare än jag tror är möjligt. Det finns väl inget som är bättre än att få förverkliga sina drömmar?

Det är nästan så jag mår dåligt när jag inser hur lite jag suttit vid datorn senaste veckan. Det är inte bra, jag har blivit alltför beroende av min dator sedan jag började på Time. Men nu när jag är både frisk och hemma igen, så kan jag ju sitta här hela dagarna!

* host*

Inte riktigt kanske. Jag har ju det där jobbet att gå till i i alla fall två veckor till, sen har jag ett stort behov av att kolla på de där fotbollsmatcherna, sola, träna..ehm, ja. Jag har helt enkelt lite fler saker att göra. Men mer aktiv kan jag bli i alla fall. Skriva ett blogginlägg lite då och då, tex.

Midsommar firades i mitt happy place, tillsammans med släkten. Det var skojsigt, ett tag sedan man träffade dom och samtidigt passade jag på att bli frisk från min fina, roliga förkylning. Vad glada alla ska bli imorgon när de hör att jag är frisk! Måste ju bara tillägga att min kusin, han är nog den sötaste som finns. Ta till exempel hans oro över om vi alltid kommer vara kusiner. "Och då, när jag är pappa och har barn, är vi kusiner då med? Och när vi är döda? Är vi kusiner då?" Ibland är han bara för söt, min lilla kusin.

Avslutar med lite bilder, som kan sammanfatta lite bättre vad jag gjort den senaste veckan. Kan ju också passa på att säga att idag, så borde nog folk kolla fotboll på tv. Italien spelar mot Brasilien i Confederations cup och jag tror det kan bli en riktig skojsig match.
 
Edit: Woho, två bilder blev det, de andra vägrade laddas upp.

Jag hann vara ledig från skolan i mindre än ett dygn innan jag började bli sjuk. Det som irriterar mig mest är att det inte är att stå ute i regn i flera timmar som gör mig sjuk, utan en bror som bor i samma hus som en själv, och lyckas smitta en.

Det är typsikt mig att bli sjuk nu, när jag är ledig från skolan. Så var det förra lovet med, då jag var sjuk i princip hela lovet. Nu är läget lite annorlunda, jag tänker inte missa att tjäna pengar på mitt sommarjobb pga någon förkylning! Förra lovet var det okej, jag kunde passa på att vila upp mig. Nu är det tre veckor med jobb som väntar, och jag tänker inte låta en förkylning förstöra de. Speciellt inte när mitt jobb är rätt så kul. Att busa runt med en massa små barn är aldrig helt fel. Inte när man är lite busig själv.

Det är skräll mig att jag blir sjuk när jag är ledig från skolan. Någon slags inbyggd mekanism som säger "Nu har du ingen skola att bekymra dig över, bli sjuk!"

Men jag får väl vara glad att det inte är något dödligt eller så. Och att tre veckor går rätt snabbt, om jag nu skulle lyckas vara sjuk hela den tiden.

Nu ska Cammie gå på jakt efter mat. Det är nämligen något som hon älskar och är i stort behov av.

Ett stort, stort grattis till min kusin som vi firade idag, som tog studenten igår!

Inga bilder, eftersom jag glömde kameran hemma, tyvärr.

Också ett stort grattis till min Titti som fyller år idag!

För ett år sen stod jag i ett klassrum i min gamla skola. Jag hade en massa rosor runt halsen, då jag gick runt och sa hejdå till alla min klass. Hela den dagen var ett enda stort avsked, av lärare, klasskompisar, vänner. Innan vi gick ut,  sa vi hejdå till alla lärare i aulan. Sedan hittade jag mina mates, och gick ut. Ut i solskenet, där jag hittade min familj som grattade mig för att ha klarat av högstadiet. I min hand kramade jag mitt fina kuvert med betyg, rosorna slog mot halsen och jag var lycklig. Jag grät inte en enda tår då, trots att det var sista gången jag tillhörde 9b1. Jag var inte ledsen, jag var överlycklig. Äntligen var det slut, ett långt sommarlov innan gymnasiet började, väntade.

Nu, ett år senare, är jag lika lycklig som den dagen då jag kom ut och såg min familj vänta på mig. Jag har nyss kommit hem från en helt annorlunda skolavslutning, just för att jag vet att nästa höst, då kommer jag träffa dom igen. Om inte tidigare, förstås. Det är ett helt annorlunda väder ute nu mot förra året, men det här är ändå en bättre avslutning än då. Jag har inte sagt ett enda hejdå, bara en massa ha en bra sommar, tillsammans med en massa leenden, och inga tårar. På många sätt är det här en bättre avslutning. Det är en avslutning som egentligen inte är en avslutning.

Imorrn är sista dagen på ett bra tag som jag kommer se hela klassen samlad i skolan. För sommarlovet väntar sen. Det ska bli skoj, och framförallt så underbart gött. En kille i klassen sa häromdan att  "Alla har ju såna olika personligheter att man kommer sakna alla." och jag kunde inte instämma mer. Samtidigt behöver man en paus ibland, men jag kan inte tänka mig att jag inte kommer träffa några av dem under sommaren.

Kan väl passa på att säga Grattis till alla som tar studenten, själv är jag för lat och känner ingen tillräckligt bra, enligt mig, för att åka till något ställe där de sprang ut.

Skänker också en tanke åt min Angeliqa, som är sjuk. Hon bara måste komma imorrn, för annars lär jag inte se henne på hur länge som helst, eftersom hon åker utomlands sen. Jag måste ju få säga "Ha en bra sommar" till henne, och klappa henne på huvudet som jag alltid gör.

Håller på att bli sjuk jag med, tror jag. Jag kom hem från skolan vid ca. 13 igår, och det känns som om jag inte gjort annat än sovit sedan dess. Det är inte normalt. Plus de eviga nysningarna.. Men sjuk får jag inte bli, för nästa vecka ska jag ju börja jobba.

Ibland känns det som om alla bara spelar teater runt en. Säger en sak, ler, skrattar, men inombords menar de något helt annat, tycker det precis motsatta. Då blir jag arg. Jag blir arg eftersom det är lättare att hantera än att bli ledsen eller sårad, men arg blir jag. Stå upp för dig själv och vad du tycker och känner.  Vad kan hända? Att du får ett problem att ta itu med? Att någon kanske gillar dig lite mindre än förut? Det ser inte jag som några stora tragedier.

Problemet kommer att lösas, personen ersätts av någon som gillar dig mer för den du är.

Jag är djup idag, för jag omges av teaterspelande människor. Jag spelar också teater. Ibland, men jag lär mig att inte göra det hela tiden. Spela bra, eller inte alls. Ja, det säger emot varandra. Men kanske gör det det, eftersom jag vet att det inte är så lätt jämt, det där att visa sig själv och allt. Men jag försöker, och jag blir arg om inte andra också försöker. Arg för att jag ser mig själv i dom, inser hur löjligt det är.  Och inte bara teaterspelandet är jobbigt, utan också konsekvenserna som kommer ur det. Man säger en sak, spelar teater och menar en helt annan. Så släpper man teatern, och står fast vid det där man sa först. Det blir bara fel.

Idag har varit en teaterdag, jag har haft en paus i mitt teatrande,  kanske är det det som gör att jag märker alla andras. Trött blir jag, det kommer bli skönt med sommarlov om några dagar. Då kan jag stressa ner och låta människor spela sin teater. Kanske bryr jag mig inte lika mycket då, eftersom jag har lättare för att tackla det  och se klart.

Vi får se, men jag slutar aldrig hoppas på att det ska bli bättre. Skitdagar kan bli bra dagar. Allt kan bli bättre. Och nu är jag glad igen, eftersom jag har fått klaga lite.

Nu har jag suttit i mer timmar än jag orkar räkna och redigerat film. Nu orkar jag inte mer. Resten får vi ta imorgon.

Haha, nu låter det som om jag suttit och jobbat ihjäl mig, men nej. Jag gillar att redigare film, helt klart men just nu orkar jag inte mer. Vi kommer ändå ha i princip hela dagen imorgon och jag vill veta vad de andra tycker. Och de kommer garanterat att se missar jag inte ser. Så, the rest blir i morgon.

Nu är det dags för att slöa resten av dagen. Hurray.

Fredag var det idag. En riktig skitdag, dessutom. Fick reda på lite prov, eller betyg, vilket gjorde mig depp. Jag har krav, för jag vet att jag kan, och när jag inte uppfyller de kraven, då blir jag arg. Men nog om det.

Det var SÄG-festival på skolan idag med. Först såg jag några Timeare, aka min klass, spela fotboll. Oerhört skoj, även om de förlorade båda sina matcher. Det var en väldigt fin tackling en tjej gjorde, vilket ledde till straff och första målet mot oss, men det var det värt. Fotboll ska vara kul, man ska inte vinna, man ska ha roligt. *Inte tävlingsmänniska, nej, aldrig.*

Sen var vi tvungna att äta UTE, i det svinkalla vädret, pga festivalen, så då blev jag arg igen. Men det var lugnt för mej, alla frös utom jag. Och sen, såg jag Bara på låtsas spela igen. Två gånger på en vecka, det här kommer inte sluta bra. Jag kommer bli en nörd. Men spelar bra musik gör dom.

Efter lite dryga timmar, med folk som ändå var lite roliga, skulle jag och Korre på bio. Änglar och demoner blev det. Har läst boken, älskade den. Nu blev det filmen, och det var kärlek. Korre, som är en enorm fantast av film, sa att den nästan hamnade på plats 2 över hennes bästa filmer, och det är ett sjukt högt betyg. Om hon säger så, då är filmen riktigt, riktigt bra. Jag insåg under filmen att jag satt och kollade vinklar, specialeffekter, repliker och allt sånt, för att se hur bra gjort det var. Allt bidrog till att jag älskade filmen. Jag var hyperglad när jag kom ut, och jag är fortfarande hyperglad. Den filmen gjorde hela min dag så oerhört mycket bättre. Jag kommer bli nörd på film med. Korre kommer skapa en Cammiefilmnörd.

Jag kommer alltså bli en nörd i både film och musik. Det var en väldigt trevlig insikt jag kom fram till idag. Cammie as a nörd, here I come!

Just nu sitter jag och har något som kan kallas håltimme. Lektion har vi väl, men kursen är slut här med, så det är bara betygsprat. Tror hela dagen kommer bestå av det. Rätt gött, att bara vara här och flumma runt.

Jag och Korre är underbart glada. Det behövs några få ord, så skrattar vi. I alla fall gör jag det, och dra henne med.

Kort inlägg nu, för jag orkar fasen inte skriva.  Men jag ska nog sitta och skriva lite novell i alla fall. Det kanske jag klarar.



Istället för text så blir det två bilder. Moi et Korre