Efter en 4 timmars bussresa, som aldrig någonsin kommer att bli rolig, så är jag hemma igen. Hemma på riktigt. Jönköping är visserligen hemma också, men det är här som allt är välbekant in i minsta detalj och som är "hemma på riktigt".

 

Det första som mötte mig när jag åkte, var snö. I oktober. Facebook exploderade av snö-uppdateringar, men väl framme i Karlstad fanns det inget vitt kvar. Känns bra att jag oftast åker ifrån det dåliga vädret, just nu är solen framme och även om det är kallt så är det i alla fall mer höst än vinter. Nu vet jag inte hur det är i Jönköping, men det spelar mindre roll så länge det är bra väder här...

 

Kommer väl ha fullt upp som vanligt hela helgen när jag är här hemma och hälsar på. Igår var jag upp till familjen N-H och hälsade på,det första jag gjorde i princip, annat går bara inte. Tjatade lite om mitt och Rosalies liv och fick höra lite om vad som händer här uppe. Körde bil i svarta natten och var nästintill livrädd, eftersom det tydligen varit mycket älgolyckor där och fanns varningar uppsatta i princip hela vägen. Det är nog största skräcken jag har, att krocka med en älg.

 

Men, men. Nu blir det shopping i stora staden Karlstad!

 

 

Rosalie har fått två vilodagar på raken nu, känns lite ovanligt faktiskt. Annars brukar det mest vara att jag nästan får anstränga mig för att hitta en dag då hon kan få vila, haha. Men så har hon ju energi så det räcker och blir över just nu, så det är inte direkt roligt att rida henne när hon vilat en dag.

Igår var i alla fall Equiterapeuten ute igen på något slags "återbesök" från förra gången. Har känt ganska stor skillnad på hur Rosalie rört sig senaste månaden och det bekräftades när hon tyckte att hon var mindre stel än förra gången. Fick även lära mig lite ny stretching som jag kan använda, intressant.

Fick även min sadel kollad igen och även om den inte ligger bra längre så funkar det med en padd under, så det är nästa köp jag får göra. Har provat att rida med en annan som ligger bra(men är mycket mindre trevlig att rida i...), men risken är ju att hon ändrar sig i kroppen lika fort igen och då känns det bättre att använda padd än att behöva byta sadel flera gånger om.

Idag fick pållens fötter bli ompysslade av hovis och eftersom jag inte hade energi och dessutom fick åka med honom både ut till stallet och hem igen, så blev det vila. Men jag tror inte Rosa misstycker egentligen. Kan nog vara skönt att vila en dag extra ibland, det tycker ju jag också liksom.

Imorgon ska jag dock rida, innan jag får 4 dagars hästledigt. Gissar att det kommer klia bra i fingrarna på söndag kväll!

De senaste dagarna i stallet har varit ganska händelserika om man jämför med en vanlig vecka.

 

I lördags hade S's pappa fått hem lite ponnier och jag bland annat fick testa dem, i sådär 10 min vardera eftersom man eg. är för stor för dem. En jättetrevlig lite C-ponny, som förutom att vara duktig var sjukt söt också. Dessutom skulle jag hoppa upp på en liten B-ponny för att se vad den kunde....Barbacka hoppade jag upp och av lika fort igen, då pållen drog iväg i en bockserie jag inte alls var med på. Så ja, nu har jag väl bjudit inte bara på veckans utan årets skratt också, misstänker jag, haha.

 

Igår skulle jag rida med en annan S i stallet, men det blev inget av med det pga en dum sårskada. Istället tillbringade vi kvällen med att vänta på och se på när veterinären fick komma ut och sy. Rosalie fick sig en liten sväng på ridbanan under tiden, men det var mörkt&jättefarligt enligt henne så jag gav upp det efter ett tag då jag själv inte alls var på humör heller.  Notera att jag tittade, kände, och var allmänt med i hela alltet runt sår och veterinär, utan att dö för att jag inte tål blod. Kanske börjar jag lära mig någonting?

 

Söndagen var ändå det jag är mest stolt och glad över för min och Rosalies skull. Jag och S x2 ställde nämligen upp en liten hoppbana på ridbanan och skuttade lite. Och tänk, jag och Rosalie har nu hoppat en hel liten bana tillsammans, med helt okej flyt de flesta gångerna och lite mindre tokigheter än vanligt. Det trodde jag väl aldrig för ett halvår sen, men nu har jag t.o.m. filmbevis på att vi kan.

Känns som att jag mestadels skriver om mina och Rosalies träningar, men ärligt talat är jag lite omotiverad till det mesta just nu. Till och med stallet, och det säger en del. Har så mycket jag vill fixa och saker jag måste fixa att det liksom tar stopp i huvudet och ingen energi finns över till annat. Så det enda genomtänkta jag och Rosalie gör  nu är just träningarna. Tyvärr eller vad man ska säga har jag ju bara råd med ca 2 st i månaden och nu blev det två veckor på rad. Så nu blir det ett litet uppehåll för oss, men det kan nog vara bra att jobba lite själv också.

 

I alla fall var Rosalie så otroligt fin i onsdags! Om jag inte varit så koncentrerad på att rida hade jag nog suttit och lett för mig själv. Hon har varit pigg som sjutton det senaste, stack till och med mej dagen innan träningen, så jag hade inte jättehöga förväntningar. Och visst krånglade hon lite, det var en spånkärra som mitt i träningen plötsligt blev absolut livsfarlig, trots att den stått där tyst och tom i evigheter.

 

Men förutom det, så duktig. Trampade på i en riktigt fin form i skritt och trav, gjorde det jag ville och gjorde det bra. Jag blev lite sur på mig själv för mina galoppfattningar, men också galoppen gick bra(även om orken fortfarande inte riktigt finns). Vet inte vad man ska säga, men det var nog ett av de bästa ridpassen någonsin om man tänker takt, tempo, form och allt vad vi nu jobbar på just nu.

 

Jag vet inte om det beror på den extra energin, min ridning eller att jag hade ut equiterapeut förra veckan som gjorde det, men bra gick det och glad är jag.