Jag har under hela sommaren ställt lite högre krav på Rosa i dressyren(inbillar jag mig, i alla fall) med lite hjälp av L ibland. Det har lett till att mycket av den fina känslan, så att säga, och mycket av formen försvunnit. Visst har jag fått lite mer tryck i henne ibland och fått henne lite mer uppmärksam, men jag har ändå stört mig lite på att det inte gått att kombinera allt.

Igår fick jag äntligen tillbaka den braiga känslan! Lycka, kan man säga. Nu är jag inte så medveten om vad jag gör när jag rider, så jag kan inte säga till 100% om det äntligen klaffade, eller om jag sänkte kraven. Men bra gick det i alla fall, haha. Lisa hjälpte mig att hoppa lite på slutet och även om det gick ganska dåligt ibland, gick det också riktigt bra emellanåt.

För övrigt är Rosas ansikte nu nästan proportionerlig igen! Kan visserligen inte skratta åt henne mer, men det kanske är lika bra det.