Glömmer liksom bort det här med att blogga, lite då och då, hehe.

 

I alla fall så kommer här en liten uppdatering om Rosalie, som ju faktiskt står där ute i sin hage dag efter dag och ser sådär lagom glad ut när man kommer och ska hämta henne.

 

I förra veckan tyckte jag att hon kändes inte oren, men inte sig själv. Inte halt, men kanske stel. Märktes kanske mest i huvudet, för det fanns liksom ingen riktig framåtbjudning som annars aldrig brukar vara ett problem.Konstig, helt enkelt. Varken jag eller S kunde se något direkt när hon sprang, så hon fick ta det lugnt i några dagar och vila hela helgen när jag var i Värmland. Och borta var det i måndags och bort har det stannat. Så nu är allt lugnt igen, haha.

 

Har ridit mycket barbacka på sistone, senaste dagarna pga ett stort insektsbett precis där sadeln ska ligga. Eller ja, iaf en dag för att hon var väldigt öm, annars mest för att jag inte orkar sadla. Men det funkar bra, tralalala. Igår hoppade vi t.o.m. en gran i fullt ös.

 

Eftersom vi tagit det lugnt, utan krav har jag i princip inte varit inne på ridbanan sen vi kom ner, mer än några korta stunder. På lördag ska vi träna för en ny tränare, som tydligen har lite erfarenhet av varmblod, vilket ska bli jättekul! Och nästa vecka ska antagligen Pia komma ut igen, så nu blir det fullt ös igen. Måste dock erkänna att jag saknar att hoppa regelbundet, trots min höjdskräck, vi har inte hoppat sedan vi var på Trossnäs och hela sommaren hoppades det flera gånger i veckan, det är lite skillnad det.